Jag ligger här i sängen och kan inte sova. Just nu är det för många tankar som snurrar i mitt huvud. Vad går livet egentligen ut på? Jag tror i alla fall att allt har sin mening och alla beslut vi tar påverkar oss på något sätt. Man lär sig av sina misstag och man stärks av sina framgångar. Just nu är jag lycklig, jag har en familj, pojkvän och vänner. Ja vad mer kan man önska sig?

Mitt liv har förändrats fruktansvärt mycket de senaste åren, jag har blivit mer mogen, träffat Niclas men jag har även förlorat ett par vänner som jag delar otroligt fina minnen med. Det är nog både på gott och ont som detta skedde, vi växte upp och gled ifrån varandra mer och mer. Jag tror aldrig vi insåg det förrens det var försent. Om allt hade skett på en och samma gång hade det nog varit betydligt enklare att fixa men så blev det inte. Det finns gånger då jag saknar dem enormt men dagar då jag är glad för vad som hände. Ja allt går lite upp och ner hela tiden. Det som finns kvar är minnen, både bra och dåliga men framför allt bra, det är något som aldrig kommer försvinna. Hur arg jag än må ha varit på dem så kan jag aldrig förneka att vi en gång har haft fantastiska stunder tillsammans. Det fanns stunder då jag kännt mig sådär lycklig som man bara gör några gånger i livet. Jag är otroligt tacksam för tiden som vi fick tillsammans och jag ångrar det inte en sekund. Det jag ville säga med detta var att jag tror allt hade en mening och att livet hinner nog förändras flera gånger innan vi dör.

Det finns så många fina minnen jag har sedan min barndom, det mesta tack vare min familj som alltid ställt upp och gjort allt för jag jag ska vara lycklig. Jag kan inte annat än att tacka dem för att de har ställt upp så mycket som de har gjort med fotbollen. Det finna föräldrar som inte ens tittat på en enda match och visst om man inte är intresserad så kan man ju inte tvinga någon men skulle man inte kunna offra två timmar för sitt barn? Jag vet att det betyder oerhört mycket att ha någon där som stöttar och tror på en, det är just det mina föräldrar och syster har gjort. Jag är även glad att mina föräldrar har de vännerna de har idag för när jag ser på dem så ser jag den relationen jag vill ha med mina vänner när jag blir vuxen. De är mina förebilder.

När jag gick på dagis och var runt tre år träffade jag Caisa, en fantastisk person som jag delat många minnen med. Vi fick syskon ungefär samtidigt och sedan dess har våra familjer varit bästa vänner. Jag skulle nog inte kunna räkna upp allt vi gjort tillsammans och Caisas familj ser jag som min egen. Alla resor vi gjort tillsammans har gjort oss enormt sammansvetsade. Även fast det idag kan ta veckor innan vi ses så vet vi ändå var vi har varandra och när vi ses så blir vi exakt likadana som vi alltid varit. Även fast det skiljer två år mellan mig och Caisa så har det aldrig stört oss, visst vi har haft olika kompisar och hittat på olika saker men det är just det som är så bra med oss, att vi inte behöver spendera så mycket tid tillsammans för vi vet ändå att vi alltid kommer ha varandra.

På senare tid har jag även fått underbara minnen med min älskade pojkvän. Han har under de senaste åren betytt oerhört mycket för mig och har stöttat mig när allt varit tufft och jobbigt. Vi två har väldigt roligt ihop och det är den personen jag kan berätta allt för och jag litar på honom till 100 %. Det är nästan underligt att man kan älska någon så mycket på bara ett par år. Vi känner varandra utan och innan men visst har vi våra bråk ibland men vem har inte det? Om alla hade tyckt samma saker hela tiden så tror jag livet hade blivit ertremt tråkigt så jag är lycklig så länge allt går att lösa.

Det ända jag egentligen jag ville säga är att minnena är det viktigaste vi har, så se till att leva i nuet och när du sedan tittar tillbaka på ditt liv så kommer du vara stolt över allt du åstadkommit och lärt dig.